Hej
Jag känner för att vara poetisk. Men jag hittar inte på något poetiskt att skriva. Kanske räcker jag inte till, kanske är det så att jag vill men inte kan. Att jag försöker att vara så mycket, ja, kanske leder det till att jag inte kan. Det leder nog till att jag inte prioriterar, rätt saker. Räcker jag till? Kan jag leva ut mina drömmar utan att misslyckas? Sikta mot stjärnorna säger vissa, men om man siktar för högt hur ska man då kunna se vad som sker, egentligen? Att leva ut sina drömmar menas inte att man ska leva i drömmar. Och hur ska man kunna försöka om man lever i en fantasivärld? Ser de saker man vill se, hör de saker man vill höra, gör de saker man vill göra. Kanske borde vi titta upp någon gång ibland och se vart vi har landat. Men man får inte glömma vad som är viktigt för just en själv.
Heido
Tisdag
Torsdag
Imorgon är det hagadagen, inget man ser ifram emot. På kvällen sen vet jag inte, kanske..lr nej.
Söndag
Åh jag pallar inte skiten. PALLARPALLARPALLAR inte. Har typ suttit vid datan hela dagen, vilket liv man har asså. Imorgon är det skola egentligen orkar jag inte men iaf. Gotland var bäst, ta mig tillbaka.
Fredag
Tisdag
Imorgon är det klassresa. Det blir niice.
Söndag
Igår fick jag ärva min pappas gammla mobil (eftersom jag tappade min gammla på planet från London), och gick och köpte ett startpaket till den, sen köpte jag lite ny rouge också. Sedan träffade jag Freja, Ylva och Sankan och så satt vi och samtalade i skytten en liten stund tills det att Ylva åkte hem och jag och Freja började dra oss hemmot. När vi kom in i Frejas vardagsrum sitter hennes morsa där i bh och trosor och fönar håret, Freja fick hjälpa henne med datorn för att hon fick inte igång anslutningen. När hon hade dragit till någon 40-års fest så kom Sankan, och Freja klippte och färgade hennes hår. Sen hade vi inget att göra så vi drog in till nrj. Vid T-centralen träffade vi Mira och senare vid kungsan träffade vi en massa andra. Dock gick vi efter Lazee för det var inte så kul där. Vi gick hem till Elisabeth som bor i rådhuset för hon skulle hämta kläder och stuff. Sen åkte vi hem.
Idag har jag flängt runt lite här och där. Ikväll vet jag inte vad som händer, imorgon är det skola iaf.
Torsdag
Tisdag
Volymbyxa, wow!
Visst blir man nog lite förvirrad av alla nya sexor. Visst har man inte direkt längtat efter skolmaten. Och visst, läxorna känns inte heller så roliga. Men jag måste nog erkänna, lite skönt är det att vara tillbaka. School Sweet School. Eller nja kanske inte riktigt så kul men skönt att alltid ha något att göra på dagarna, och så är inte allting såå tråkigt heller. Nej inte ska man klaga, nej. Att slösa sin tid på att bara sitta och sucka, stöna, gnälla, trumma eller ja, vad alla nu gör är bara slöseri med tid, eran, våran, min och din. Så varför inte bara ge allt ett försök?
Det är sista året, att slösa sig igenom det tycker jag känns väldigt onödigt. Om folk klagade och om det inte störde någon annan så visst, fine for me, men nu när man blir distraherad av det, jaa.. Jag vill bara säga att jag tycker att det känns enormt, för att använda stora ord, onödigt.
Btw, inställing är allt! Tänk på det.
Måndag
Tisdag
Nu är farmor och Gun här och vi ska nog äta snart. Orkar inte skriva mer nu.
Några visdomsord, från mig till dig
Ja, hur gör man? Jag satt igår och funderade på detta och kom fram till: Värdesätter vännen i fråga inte vänskapen så mycket, genom att låta t.ex bråk och missförstånd komma imellan den tycker jag inte att man ska värdesätta ett skit tillbaka! Sånna människor är inte värda ens förlåtelse. För att citera ett ordspråk " Att fela är mänskilgt, men att förlåta är gudomligt." Visst är det mänskligt att fela och det gör alla lite då och då, men man ska väl inte behöva vara en gud för att förlåta? Man kan faktiskt inte läka öppna sår med bara händerna, alltså behöver man hjälp från den andra sidan. Då är tillbaka igen då, folk som inte bryr sig/vägrar att hjälpa till är de verkligen värda att kämpa för? Är de verkligen värda att man lägger ner all sin energi för att få höra ett litet ord från dem som kan betyda så mycket? Som jag sa, "det är gudomligt att förlåta", men så länge de inte förlåter är de inga gudar i mina ögon. Så länge ens så kallade vänner bara skiter i en och bryr sig om sina andra vänner är de inte värda att ha. Jag säger bara, bry dig om dina riktiga vänner! Och du vet nog vilka det är.
Onsdag
Shoppingdag 1:
Efter en dag på Oxford och Regentstreet var fötterna helt döda, men det var helt klart värt det!
Shoppingdag 2:
Camdenmarket med sin mångkulturella charm var fantastisk, så även The Beatles Store på Bakerstreet. Att det senare började regna var dock ett minus.
Shoppingdag 3:
Notting Hill var färgglatt med rosa och blå hus bland annat. Mysigaste stället enligt mamma.
Ha det bra!
Torsdag
Dagen började med att jag gick ut och sprang. Senare åkte jag in till stan och träffade Ylwa och med henne var Camilla men hon gick efter ungefär en minut. Efter det började jag och Ylwa gå mot banken för att jag skulle sätta in pengar på mitt konto. När vi väl var där fick jag numret 153, men när det var min tur så var det några gamlingar som tog min tur! Så jag var tvungen att vänta tills numret efter. En grej med banker som är jobbigt är att alla är så tysta att man själv inte kan prata normalt, man måste viska för annars skickar alla mördarblickar åt ens håll så man lika gärna skulle kunna falla ner död på golvet framför dem. När vi var klara hos banken började vi gå mot Wayne's Coffee för att ta en Chailatte, och när vi satt där och drack kom Mimmi och gjorde oss sällskap. När vi druckit upp (och slickat upp skummet) var Ylwa tvungen att åka. Så jag och Mimmi började gå runt i affärer och kolla (favorit i repris!). Tyvärr blev inte det så långvarit för jag var senare tvungen att åka hem till pappa och hämta en jacka som jag ska ha i London. Så vi tog farväl och åkte åt varsit håll. Imorgon åker jag till London och det ska bli..jaa fantastiskt helt enkelt. Nu ska jag sluta men jag berättar vad som hänt sen när jag kommer hem.
Onsdag
Söndag
Fredag
En annan grej också, kan man längta efter en människa som man har träffat sisådär 2-3 ggr i hela sitt liv? Sakna sådär att man räknar dagar och börjar dagdrömma. Jag har aldrig varit den där personen som är uppe bland molnen, men nu? Nja jag vet inte. Något börjar förändras. Inte till något dåligt, nej, men till något bra?
Imorgon är det fest. Bröllops/skaldjursfest här hemma. Hela stora tjocka släkten är inbjuden. Ska ta på mig finklänningen och finsmilet medans tankarna flyger iväg på annat håll. Som vanligt antar jag. Kanske gömma mig en stund vid datorn. Vi får se.
Måndag
Söndag
Nja det där med rainy kanske inte stämmer riktigt. Men det andra passar nog in ganska bra på situation just nu. Tråkig, tråkig söndag. Och jävlar vilken träningsvärk jag har i låren! Sprang som bara den igår och nu får jag ta priset för att man för en gångs skull är lite nyttig. Tack så jävla mycket. Ska nog ändå gå ut och springa imorn igen. Får sån kick av det. Att ha träningsvärk precis överallt, jo det är priset man får. Och jag tackar och bockar. Med ett leénde. "Vinnaren är....CLARA SEBELIUS!" I vadå? Jo, att ha världens tråkigaste sommarlov. Lr kanske inte föresten. Jag har ju rest en del och om 12 dagar drar man ju till London och shoppar tills plånboken är slut, puts, väck! Fan va jag längtar. Men just nu vill jag faktiskt bara träffa folk. Ha lite kul. Mysa, dricka kaffe och snacka skit. Fan de e livet. Nu börjar nedränkingen, lr ska jag säga räkning baklänges av tiden (sekunderna) före en händelse?, tills allt börjar igen. Rutinerna, tidiga mornar, läxor, jo ni har nog redan ränkat ut vad jag menar. Den efterlängtade skolan börjar igen! Efterlängtat och efterlängtat, antingen är den hatat lr älskad. Jag skulle nog kunna erkänna att det är en liten filur långt inne i mig som faktiskt tycker att det ska bli skönt. Rutinerna, bara att ha ngt att göra. Sen är ju inte allt pest och pina hela tidn, längtar tillbaka till musiken, underbara sköna mjuka musik. Mitt livs kärlek! Sorry boys, my heart belongs to music. Nu bifogar jag en liten bild på lilla mig (egot i mig måste ju också få plats här) Hare så bra i (lite för) varma Sverige!
Hemma
Idag kom vi hem. Tio minuter tidigare än beräknat. Men fyfan va bra vi har haft det. Hände ganska många saker sen jag skrev sist. Den allra största var när pappa ringer när vi står i säkerhetskontrollen på arlanda. Morsan börjar böla. Farfar är död. Vet inte vad jag ska känna eller tänka. Har inte gråtit en enda liten tår. Känner mig ganska hemsk. Hade inte träffat honom sen farsdag förra året, FÖRRA ÅRET! Borde fan ha hälsat på honom lite oftare. Usch orkar inte ha ångest igen. Pappa sa att det var ändå dags. Han har ju vart sjuk så länge. Kanske är det sant. Kanske inte. Hjärtfel trodde dom, men vi vet inte säkert. Pappa skulle ringa till ks. Orkar inte prata med ngn, inte ens morsan. KOM HEM FREJA NU NÄR JAG BEHÖVER DIG! Fan va jag saknar bruden. Thailand. I tre jävla veckor. Kommer jag stå ut? Det är väl upp till bevis.
