Några visdomsord, från mig till dig

Hur värdesätter man en vänskap?

Ja, hur gör man? Jag satt igår och funderade på detta och kom fram till: Värdesätter vännen i fråga inte vänskapen så mycket, genom att låta t.ex bråk och missförstånd komma imellan den tycker jag inte att man ska värdesätta ett skit tillbaka! Sånna människor är inte värda ens förlåtelse. För att citera ett ordspråk " Att fela är mänskilgt, men att förlåta är gudomligt." Visst är det mänskligt att fela och det gör alla lite då och då, men man ska väl inte behöva vara en gud för att förlåta? Man kan faktiskt inte läka öppna sår med bara händerna, alltså behöver man hjälp från den andra sidan. Då är tillbaka igen då, folk som inte bryr sig/vägrar att hjälpa till är de verkligen värda att kämpa för? Är de verkligen värda att man lägger ner all sin energi för att få höra ett litet ord från dem som kan betyda så mycket? Som jag sa, "det är gudomligt att förlåta", men så länge de inte förlåter är de inga gudar i mina ögon. Så länge ens så kallade vänner bara skiter i en och bryr sig om sina andra vänner är de inte värda att ha. Jag säger bara, bry dig om dina riktiga vänner! Och du vet nog vilka det är.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0