.

Chris Martin. Omg. Hur kan en människa skriva såna texter? Swallowed in the Sea, jag vet inte ens vad jag ska säga. Kan inte sluta lyssna. Är helt fast, som om han har tagit ett järngrepp om mig och vägrar släppa.
En annan grej också, kan man längta efter en människa som man har träffat sisådär 2-3 ggr i hela sitt liv? Sakna sådär att man räknar dagar och börjar dagdrömma. Jag har aldrig varit den där personen som är uppe bland molnen, men nu? Nja jag vet inte. Något börjar förändras. Inte till något dåligt, nej, men till något bra?
Imorgon är det fest. Bröllops/skaldjursfest här hemma. Hela stora tjocka släkten är inbjuden. Ska ta på mig finklänningen och finsmilet medans tankarna flyger iväg på annat håll. Som vanligt antar jag. Kanske gömma mig en stund vid datorn. Vi får se.